Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ingen stiltje för dansande trötthet.

 

 

jag är på väg

 

jag är redan på väg

 

 

jag ser mig själv
gunga genom vågor
genom havsstorm
genom ensamheten
igen

jag är en prinsessa

 

jag är redan på väg

 

jag kan inte förmås
att stanna
minst av allt för
en stund av lycka
jag är redan på väg
om jag skulle
känna en medvind
blåsa i mitt ansikte

 

då är jag redan på väg

 

jag är en prinsessa

 

och gift, med mitt kungarike

 

jag är gift
med olycka
och jag är lojal
mot han som
stannar kvar
jag är trogen 
den som
tjänar mig
villkorslöst
jag älskar
den jag kan           
lita på

 

men jag är på väg

 

jag är en prinsessa

 

och jag hade
en krona
som dom gav mig
men den smälte
likt Medeas gift
och jag frätte
sönder, blev
till rinnande
hett blod
som rann
iväg

 


nu är jag på knä
för en annan
sorts krona;
men jag är död
otacksamt
så jag har
slutat tacka
för mig
och vägen
öppnar sig plötsligt

 

jag ser dom
som vet
att jag är på väg

dom väntar med
öppna armar
havet viskar
att jag har
varit saknad
så jag är på väg

 

för att
sättas
i halsen
på en
nyfunnen
lycka

 

 

 

 

eller
sväljas

 

 

hel

 

 

 




Fri vers av fossie
Läst 391 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-09-15 20:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

fossie
fossie