Vet du hur det är att bo på en bomb,

att räkna dagen då du inte sprängs

som en seger i kampen om tiden?


Har du någonsin tvingats gömma de farliga orden,

alla brista, skrika, blöda och lida, i din kylskåpspoesi?

Rädd för en makt bara du erkänner.


Kan du höra de tysta viskningarna,

från de sista sandkornens fall,

förebådande explosionen?


Är ditt sinne fastkedjat, fäst vid marken,

av det järnklot som är förnuftet?


Fantiserar du om den sista spurten?

Då tanken brister,

och du flyger...