Förlåt min käraste ros
för vad jag har gjort dig
Du var så vacker när jag fick dig av mor och far
Du blommade troget varje sommar
och gav mig glädje

Förlåt min käraste ros
för att jag glömde bort dig
Du fortsatte lysa trots att jag knappast såg på dig
Du var mig trogen
och hjälpte mig på min väg

Så såg jag dig plötsligt
för första gången på länge
Dina blad var vissna och jag förstod inte varför
Dina blommor var inte lika färgstarka
och jag blev arg

Jag började gallra
bland dina förtvinade grenar
Det kom inga nya blommor den sommaren
Jag blev ledsen
för att du inte längre doftade

Då grävde jag upp dig
och flyttade dig till en annan plats
Du vissnade inför mina ögon
Jag blev förtvivlad
när du sakta tynade bort

Förlåt min käraste ros
för att jag inte älskade dig
Du gav mig allt jag gav inget tillbaka
Nu vet jag att du är
det värdefullaste jag har