Slukar orden
fyllda av kärlek
leker med pappret
runt omkring

skrynklar ihop det
till en liten boll
kanske är det
månen 

du plockat
ner bara till mig
med svarta hål
djupa nog
att drunkna i

slätar förtvivlat ut 
den elaka
illusionen

ser vackra
mönster bildas
grunda nog
att hitta sanningen
flytande i
ödmjukhetens bäck