han ville inte känna för mycket
aktade sig noga
vaktade sin tunga och tanke
nog behövde han mig
men pressade in allt annat
framför

såg till att luftfrum fanns
intill hans skugga
som om hans sinnebild
inte räckte till mer
än arbetet och barnen

ve den som rör något
gör intrång för tydligt
då skrynklade hans ansikte ihop sig
i all sin ansats att försöka dölja
att jag trampat på för mycket
i ullstrumporna

så insåg jag trots
all samhörighet
måste jag vända honom ryggen
i mina skrikande strumpor