blomman i vasen sträckte sina blad
spretigt upp mot lysrören
du lät så kort
inom mig var allt tyst
helt förgrämd tog du mina handleder
så hårt emot förr

regnet smattrade mot fönstret
på sal fem i Örebro
ögonblicket var snart utsuddat
rutan skakade till
när du lämnade rummet

lossade hennes grepp
om mina handleder
försiktigt

nu var livet mitt
bara mitt
fågeln i trädet utanför
skakade av sig
de efterhängsna vattendropparna