Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

chapter 17


Han lider av illa dold beundran för mej

Men ändå är jag rädd för att

a) vi kommer stanna
b) vi kommer ta det från början
c) vi kommer inte veta vad som är annorlunda
d) han kommer inte vara medveten om det alls
utan tillkännager det med oförklariga tecken
som att sitta böjd med huvudet i händerna
under dagar i sträck.


KOLLA MEJ! KOLLA MITT LIV! Jag är ett SOS-fall, hjälp mej!

(Du beter dej så destruktivt varje gång nån går igenom
dina avsikter. Du har väl inget att dölja?)

\"Samhörigheten upphör när galenskapen faller\",
skrattade hon innan vita rockar förde henne bort ifrån mej.

Motvilligt drog jag in röken och upptäckte att du faktiskt stod stilla

Tills jag hörde nån annan ropa save me from life på engelska


Jag förstod allt i det sammanhanget och kom ihåg att
ensamheten knackar inte på dörren utan känner sej
redan hemma. Och han viskar l u g n a n e r d e j,
l u g n a n e r d e j
när jag skälver och när jag skakar och när jag skrattar
för jag vet inte vad jag handlar om.




Prosa (Novell) av Mangleshot
Läst 393 gånger
Publicerad 2007-09-23 23:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mangleshot
Mangleshot