Love om ljumma eftermiddagar

När jag kysser hans ögon, öron, hals, haka och mun
(som i välsignelse)

Han smakar salt efter obefintliga tårar

Det var härligt att det för en gångs skull var jag
som
samlat ihop våra känslor mot natten

Hans smakdimensioner smälte på min tunga, i ruljans,
fortfarande upptagen. Det blir så poetiskt då.

Love la på luren. Jag hörde vad som först lät som ett par
pimpinätta
klackar sparka i gruset bakom mej
sänkas
till tunga steg

Men jag vände mej inte om

För jag visste att om det var han,
så skulle det inte förvåna mej