Jag vill bara vara jag
och inte du också
i denna aftonbön

som i tystnaden
innan jag föddes

i de infantila fantasiernas
dödsgula land

Ändå rör jag mig
vidare i tiden,
ser stjärnan som lyser

över de mörka flodbäddarna
där alla samlas
som ska vidare

Och när jag går sönder
sitter ömheten där

tills jag faller
ut ur denna
isblå känsla
och blir varm
och röd
som ett barn
på sommaren
som stoppar munnen
full av hallon

och i några svindlande sekunder
är jag bönhörd