Kaskader av vitt ljus möter de resande
då de träder in i Teloks salar.
Staden är byggd av marmor,
skapad av silver, ljus och onyx
som smälter samman som trådar
(dess former är för evigt
ormar i skuggorna).
På en tom tron i Teloks djup
sitter skuggan av en man
som styrt Telok med järnhand
sedan tiden innan staden
byggde sina murar av adamant.
Hans ord är hårda, hans blick grumlig,
vissa liknar honom vid en Golem.
Ingen hör hans ord där han sitter
ensam i mörkret och ber dem lyda.
Handen saknar kött, endast ben är kvar;
denne tomhetens regent ser fortfarande
denna värld som sin, som sin egen,
vägrar lämna världen han borde gett upp.
Konungen sitter kvar på sin tron
alltmedan livet sipprar ur Telok
och endast rikedomarna är kvar,
dolda i Telok, drömmande vidders djup.