Att tänk om jag
skulle råka köra
av vägen
och allt
blir svart

Det finns en ro
i det på något
vis

Att susa i ett
ovetande dis

Slippa att gå
upp till ännu
en dag av måsten
och slit

Av räkningar och
sopor och att
flänga hit och
dit

Att gå upp och
sen gå till säng
och vara med om
allt var dag i
refräng

Men så tänker
jag vad tomt och
märkligt det skulle
vara

Att försvinna
sådär bara

Inte få känna
den krispiga blå
luften av höst

Den härliga bubbliga
lyckan i sitt bröst

Att låta alla lockande
resmål gå förbi
Inte få lyssna mer på
Winnerbäck och Miss Li

Aldrig få möta sin
älskades kyss
och känna som om
man träffades nyss

Det slutar alltid med
att jag tänker:

Nej, jag ska leva
så länge GUD livet mig
skänker