Då min dotter för ca 8 år sen blev svårt sjuk kunde jag inte skriva om något annat än min sorg... nu börjar hon sakta komma tillbaka
Bryr mig inte om rösterna, orden börjar sakta återvända
Det finns ingen mall
för vad du gör och inte gör
trötthet - eufori
JAG väljer inte
så lätt som du tror
Har jag sovit
ätit rätt
rört mig
Fuck you!
Du ska döden dö
säger hon till mig
finns inget som
skrämmer mig
mindre
blir snarare lugn
Hinner du äta frukost
säger hon stressigt
då blir jag ARG
(kan inte leva utan det)
Rädd för att dagarna
går för snabbt
för att hinna det
JAG vill;
läsa, skriva, promenera
se en bra film(TV har
mest repriser)
Måste lära mig skriva igen
få ett flöde
det blir kitschigt
men jag vet
det tar tid
Kanske lika lång tid
som det tog
att förlora det
fast tvärtom
*
Man måste hämta sig ibland
för att komma tillbaka
alla dagar hjälper inte det heller
Återvänder utmattad tomhänt
från livets uttorka
finns inga fasta mönster
Vad hämtar vi
till en kropp som tröttnat
med en själ som glöder
Blev det inte fel nånstans
i kedjan
Så kommer fullmånen inom mig
allt är perfekt balanserat
flyger på tilliten igen
kärleken spränger mitt hjärta
Den är livet
närvaron
i det lilla
det som inte kostar
mer än aaaoooomm
Ber en stilla bön
för jorden djuren mänskorna
vill så gärna dela med mig
av det outsägliga
som fyller mig
till allt som behöver
för jag blir så JÄVLA GLAD!