det var så, när, att jag häromkvällen kämpade
för att skaka av mig all pliktetik (för det hade allt landat på mina axlar)
ett litet projekt som pågår; skaka av sig allt som kunde klassificieras
ansvar, moral, måsten knyckla ihop
åt helvete med weltschmerzen, åt helvete, eller dränka den i vigvatten
vilket som, det spelar ingen roll, vi går vi bara går
även utan mål kan man ta sig långt fastän de aldrig, jag betonar, aldrig erkänner det
för det vore ju hemskt om vi alla blev flummare, vattumän
för hur fångar man dem, hur binder man dem
det finns inga svar
och bara en jonglör

domänförlust, det är vad det är, förlust
förlust är aldrig samma sak som avhållsamhet, dessa två är motsatser ser ni
vi lärde oss att det är magna cum laude man ska sträva efter
och så; så dök laudatur upp, laudatur tog mitt liv
för nej, jag är inte böjd att hålla med
Björling, nej, det ligger inget genialt i huruvida du lider
på fel eller rätt ställe, lider du lider du fel var du än är, på hyperion, i hanoi
lider du är du fel, en felprodukt, misstag, ty den som lider är ej förmögen
att tjäna samhället, du blir en börda, en paria, en clown, och alla skrattar
du blir approbatur, nej värre än; improbatur är vad du blir


det är mycket som är fel, mycket förbjudet; jag känner hur jag snart kvävs av alla normer som kväver mig
och det är sånt man ej får yttra, sånt som att jag hatar Platon, jag hatar Aristoteles och Kant
förbannar hela utilitarismen jag upphöjer Marx till gud
för av var och en efter förmåga, till var och en efter behov; och varje gång jag tror
jag slagit mig fri, jag dödat Gud då dyker de upp på nästa sida nästa rad
de dansar men de dansar inte för mig, de dansar framför mina ögon prickar
när cirkusen är slut så går jag sakta hem; när får jag se igen
fyra vita hästar?

jag lär aldrig bli smartare än då jag var fyra, jag tror hon har rätt, Södergran
nyckeln till alla hemligheter ligger i gräset i hallonbacken, i hallonbacken var jag fri
där jag var fri jag lekte då jag var fyra, nu är jag så liten fastän jag ren är så stor
jag somnar när de disskuterar, jag somnar men de vuxna de får inte somna
inte före de sena nyheterna är slut, när de ätit sina ostar och druckit sin vin
jag dricker också vin, jag dricker mycket vin, men varje gång
önskar jag det vore saft jag drack istället, saft istället för creta olympias vin de crete
för jag har lärt mig att förakta alkoholen, anammat det ambivalenta förhållandet gentemot detta aqua vitae
är det fredag och mörkt är det kärlek men är det måndag och telefonkö och nekande svar och finns de ingen hjälp att få
då är det förakt, förakt, förakt jag bryr mig inte, hur starkt ordet än är
för det går att vara både död och levande, det går

jag orkar inte vara ambitiös, de runt mig är det så till den grad att det ine finns ambitioner kvar för mig
jag vore bara en usel copycat, there is no such thing as inspiration
hej, jag har självmordstankar, skriv ut fontex tack, så jag kan fortsätta knega
knega på i mitt anletes svett och en stilla undran; vad fan gick snett?