Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

entvåtresamhet

visst, jag tappade
huvudet, jag blev galen, jag blev
exalterad?
sätt vilken etikett som helst, spelar roll
vissa möten är magi, vissa
inte, så kommer det alltid vara
ty så har det alltid varit,
jag,
jag tappade huvudet.
vad är väl allt detta kladdiga prat, alla dessa kladdiga
berörningar, vad är det värt, jag vet inte vad
det är värt, jag vet inte var
jag ska göra av mig själv
vad innebär det, egentligen, tvåsamhet,
är det inte bara dubbel ensamhet, är det inte att
du skrattar, när jag är förtvivlad
och ler du, när jag är arg?
det är därför jag föraktar
.
ändå är jag rätt säker; det är inte över, det är aldrig över och är det
någon gång över
då börjar det om igen när mörkret blir till ljus
det rinner från ögonen och värker i mellangärdet och jag har stjärnor
på hornhinnan och luften den tar slut
och jag vill bara spy
och ibland vill jag bara lämna allt, utplåna klibbigheten och börja
om
på okänd destination ren som snö, hal som vatten
skall jag bli
tröttheten som drabbar en när man fastnar
överallt, när människor fastnar i en, när man fastnar
i dem trots att man inte vill men inte heller kan
låta bli
finns det någonting alls i denna värld som betyder någonting, någonting mer än ingenting,
finns det
någonting?
ingenting förändras egentligen någonsin, det är bara rummen
som byts ut men egentligen är
allting för alltid ett och samma, ett och samma och jag har blivit
av med min koncentrationsförmåga,
min barnatro,
min motivation,
min ambition,
min ammunition,
jag har blivit av med allt och mer därtill.

var är den någon som har tålamod nog att finnas
där
för mig, det är inte någon som ser
tillräckligt, det är ingen
som egentligen märker vad som är
på gång,
ingen som något ser, alla är vi lika blinda och jag,
jag är kanske blindast av oss alla.


att man kan vara såhär trött, såhär utmattad
i såväl muskler som
i tanke och orden flyter
inte, det går inte att röra
på sig, det är nästan så man inte ens orkar
andas

det är nostalgi och sentimentalitet, men inte ens det orkar
man med, det är ensamhet och tomhet och alltingets ingenting är så intensivt
men nej, till ingenting finns det
ork




Fri vers av Naturbarnet
Läst 257 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-02 20:20



Bookmark and Share


    mjukost
alltså början är helt asbra, och sen blir det som ett vackert kaos och allt flyter ihop till en jättefin sörja och det känns till slut som att det är jag själv som tänker det som står. jättebra, strukturen liksom förstärker känslan i texten och första delen är min favorit.
"det är därför jag föraktar"
helt totalt klockren mening, jag kan läsa om det tusen gånger och jag förstår fortfarande inte varför det är så jäkla bra och träffsäkert och bara går rakt in. skitbra helt enkelt! applåd
2010-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Naturbarnet