Mitt skepp har börjat sjunka
och hajarna vädrar blod
Slumrande råttor vaknar till liv
och biter med nyfött mod

Nattens hyenor skjuter lika
falskt som alltid förr
och hon som ej fruktade stormen
reglar nu sin dörr

Många vet hela sanningen
men upplåter aldrig sin röst
Dom sitter där tysta i mörkret
och släcker sin egen törst

Så lyser då åter solen
över detta stackars kräk
som för evigt kommer att minnas
sin falskhet och sitt svek