Vi skulle väl kunna ha ett litet hem ihop du och jag?
Det skulle väl vara fint?
Jag skulle kunna komma hem från jobbet, och när jag öppnat dörren till vårat lilla hem skulle jag slås av en varm fläkt av stekos… från smör. Riktigt smör, inget genmanipulerat margarin eller härdade fetter, nej nej riktigt smör! Som en vind dansande över en sommaräng med smörblommor, så skulle din matlagning välkomna mig till vårat lilla hem!
Det skulle ligga en trasmatta i hallen, som du tillverkat på en kvällskurs. Den skulle vara gjord av våra favoritfiltar… omsorgsfullt sammanflätade med remsor av kläderna som vi hade på oss första gången vi kysstes... (läraren skulle ha sagt att det var konst!)
Mattan, mjuk och vacker, skulle stolt visa vägen in till köket.
Jag skulle le, oj vad jag skulle le! Och jag skulle ta av mig mina pumps och placera dem på skohyllan vi köpt på Ikea tillsammans, och sen skulle jag tassa genom hallen, med mattan smekandes mina bara fötter, ledd av doften från det riktiga, härliga smöret… in vårat lilla kök.

Och där skulle du stå! På alla fyra skulle du stå, och göra armhävningar – iförd ett prickigt förkläde med en prydlig rosett på ryggen... Svettig och stark skulle du vara. Du har alltid funnit så smarta sätt för att hinna med en hälsosam vardag!
Jag skulle stå ett tag i dörröppningen och betrakta dig och din motoriska fulländning, utan att du märkte att jag var där... Ett litet tag skulle jag stå där, barfota, och bara njuta av det romantiska faktum att du var min…
Sen skulle jag skrida genom smördoften, fram till dig och slå mig ner på din rygg. Guppandes upp och ner skulle jag berätta om hur min dag varit, medan dina biceps spändes och pulserade, och vi skulle båda skratta på rätt ställen. Klingande, underbara skratt skulle vi ha! Som stämmor i en vårkör, så skulle våra skratt låta tillsammans! (alla våra bekanta skulle vara lika överens!)

Och jag skulle lägga ena benet över det andra, en äggklocka skulle ringa och du skulle säga att dina hemmagjorda spenat- och kikärtsbiffar äntligen var färdiga!
Och sen skulle du ge mig en puff från din söta lilla rumpa och ditt starka ryggparti, så att jag vackert for upp i luften, seglandes nära taket i vårat lilla kök… Innan du snyggt och snitsigt skulle fånga mig med ena armen, med spenat- och kikärtsbiffarna prydligt upplagda på en fat i den andra… Jag skulle ge till ett litet rop av förtjusning, för att du är så fantastisk, för att du skulle vara min och jag skulle vara din; tillsammans i vårat alldeles egna lilla kök!
Sen skulle du se på mig kärleksfullt, luften skulle stillna till, det skulle dofta timjan... min kropp skulle mjukna i ditt fasta grepp, som smör... som riktigt smör…
Och du skulle bara se på mig, med kärlek, se mig djupt in i ögonen... och sätta mig till bords.

Det skulle väl vara fint?