När Gud hade skapat världen såg Han att det var gott och tänkte: "Låt oss komponera ett stycke musik till denna ära. Jorden ska vara som en symfoni!"
Men Han hade blandat ihop det här med korsen. När han satte dit ett kors (i "partituret") tänkte han på ett "b" istället, och symfonin gick alltså i F-dur istället för G-dur som det var tänkt (den musikkunnige vet ju att ett kors ger tonarten G-dur). Nåväl, allvetandet hann såsmåningom ifatt Gud och Han insåg sitt pinsamma misstag. Därför försvann Gud från skapelsen som alltså blev en b-skapelse med alla de brister det innebär, och som vi så tragiskt bevittnar dagligen.



I ett hörn av skapelsen sägs det emellertid av vissa lyhörda höras någon mumla: "Frosten Berövade Essters Asstrar Dess Gesstalt. Gå Du Anders Efter Håkans Fisskar..."