De manliga rösterna ekar i mitt huvud. Först är det chefredaktören för den nystartade samhällstidningen. Han kliade sig i skägget och tog sig på den rultiga magen när han hörde att jag ville skriva en artikel kring jämställdhet i Kenya.

\"Öhh...tror inte att det är tillräckligt spännande, kan du inte skriva något om den politiska situationen istället\"?

Så var det den manliga verksamhetschefen på ett behandlingshem. På frågan om det var jämn könsfördelning i arbetsgruppen svarade han:

\"Jooo...kvinnorna byts ju ut snabbare..du vet de får barn och sådär men då blir det ju något nytt att titta på, höhöhöhö\".

Då han såg i min meritförteckning att jag hade skrivit min uppsats i Kenya frågade han mig om ämnet. När jag berättade att jag skrivit om unga kvinnors kamp för rätten att få fortsätta sin utbildning och mot traditioner som könsstympning och tvångsäktenskap sa han:

\"Är inte det där något som alla redan vet\"?

Jo förvisso är det många som har den kunskapen. Ska vi nöja oss med det? Att ha kunskapen utan att handla? Att tycka att ämnet jämställdhet är uttjatat eftersom många artiklar beskriver kvinnors situation? Hur mycket har förändrats i andra länder, som Kenya till exempel?

Nyss hade jag en diskussion med en kenyansk kille kring kvinnovåld. Han frågade sig, helt allvarligt, hur våldtäkt inom äktenskapet kunde förekomma. Han ställde sig inte frågan hur en man kunde begå övergrepp på sin hustru utan hur det kunde defineras så eftersom \"parterna har rätt till varandra\".

Andra röster ekar också i huvudet.

\"Jämställdhet. Det är väl löjligt att hålla på sådär. Det ska vara så modernt. Hålla på att tvinga människor och bestämma i deras förhållanden\".

När blev jämställdhet något annat än en mänsklig rättighet? Eller har det någonsin varit det?