man kan inte
bara skratta bort allt

hur många gånger somhelst

det är som om revbenen gör hål på lungorna

och senare blöder läpparna
då du råkar andas ut för häftigt

man kan inte
skrika tills halsen svider

tillslut spricker rösten sönder

och i miljontals bitar faller den

allt du någonsin velat säga
som ett glasregn över asfalten

(och du tappar bort ditt språk
det ingen annan
någonsin kan ta från dig)

man kan inte
älska hur mycket somhelst

tillslut säger hjärtat stopp

och senare när du ser en söt hundvalp
känner du ingenting




det gör inte ens ont