ty dej syster
när huden är en skare som inte bär
när du ser tillbaka pâ din första kärlekshistoria och tänker
att du var sâ ung dâ
när du erkänner att du är ännu yngre nu
ty dej
när du är där i den punkten av ett regn när
det inte gâr att bli mer blöt
när du vill stanna där
ty dej
när du hittar nâgon ny och inser
att det är omöjligt ocksâ med honom
omöjligt att se in i bâda ögon samtidigt
ty dej
när du ser alla dikter du skrivit
i skenet frân alla dom du har kvar
alla dikter du har kvar att leva
ty dej
när de utsvängda tankarna, hjärtslagen
gör din egen ryggrad till nâgot att luta sej mot
när världen skrattar med dej och ingenting
nâgonsin
varit nödbett
när du fâr för dej
att du aldrig behövt en hand pâ ditt vänstra bröst
ty dej
till längtan som aldrig lär sej
eller ljudet av kyrkklockorna i montmartre
till löftet du gav nâgon om att alltid
bygga flottar
eller till nästa kärlek
du inte tror att du gjort dej förtjänt av
men ty dej igen syster
ty dej