Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"världen gör sig en föreställning
om sig själv i människans drömmande"


metaforens död


verklighetens viskösa fingrar
förflackar språkets
yttersta gräns

instablitet             

morfem - död

ord, kött
svävar
i obestämd förvirring

namn - naket
 varandras sår

ansiktslöst,
hålrummens arytmi

metaforens död

språkets djupare rötter
dör, i drömmen
i världen och
i mig

 

 

 

copyright 2007 Ari Eskelinen


Fri vers av arie
Läst 478 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-10-21 16:26



Bookmark and Share

    Trast
Intressant ämne. Menar du att allt blir katakreser? Tycker du att själen dör om (de poetiska och kanske religiösa) metaforerna dör?
2008-01-09

  Agnes B* Lörinczi
Skickligt skrivet, och bara en sådan sak att påstå \"morfem - död\" skapar det djupaste förtvivlan hos hos mig, för hade fonemet varit död, så hade vi fortfarande haft språket kvar, om än utan bredare spektra, men när den betydelsebärande enheten i språket dör, dör ju människan som människa....
Bugar och applåderar!
2007-10-22

  _Mian_
metaforernas begravning...ja du lyckades ta kol på dem på ett \"nyariskt sätt\". Dikten är uppbyggd så den kan läsas/tolkas på olika sätt genom det kursiverade, vilket gör den både spännande och mångfaciterad, samt i allra högsta grad levande.

\"språkets djupare rötter
dör, i drömmen
i världen och
i mig\"

avslutet ger en öppning utåt, om att något nytt
ligger i födslovaggan men ännu inte har lagts i sin linda.
2007-10-21
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie