en massa konspirerande ord
flyter omkring i en trögflytande massa,
men som ändå rinner snabbt och hånfullt undan.
frustration (är mitt ord) och vill slå mig själv
jävligt hårt för att
metaforerna är talande
och
ovärdiga raderna

----¨¨¨¨och lukten inne i stan,
nej vänta, känslan inne i stan
har bott inuti mig länge nu.
det är lördag natt
morgondagens uppvaknande och bara monster rör sig ute på gatorna.
inte sådana som jag
psykosönskningar där och närhetsamnesti där.
tenderness och ett par ögon i marken skriker \"hjälp mig!\"
desperation,
och jag återfann aldrig känslan ändå---¨¨¨¨¨¨¨¨¨ ¨¨


I\'m not indian. och musiken är
min räddning.
min vänner -snälla krama mig hårt, och nån kyss mig.
E -dela en natt med mig
och du... du -stäng av mig.
älska min patetik även om jag gråter den och står upp för den.
ströord om koop,
och jag är en jazzlyssnare men är värdelös och inga
vänner i närheten.
S, min vän, hjälp mig, du är
min trygghet ända tills jag somnar.
om än falsk -ändå min trygghet.

(kanelbulledoft igen. och.
och . och.
vad ska jag mer skriva?)


täckmantelord -koder- som \"historiauppsats\",
\"antiken\" \"medeltiden\" \"romantiken\" .
romantiken är trams och min penna
fungerar inte! min poesi fungerar inte,
hon stjäl och jag tappar tappar tappar.
som att tappa kroppsdel efter del rycks jag av banan igen
(låt mig bara få tänka efter lite. läsa och sedan få tänka
efter litegrann)
här ute träffade jag ingen alls
frustrationen pekar som en ångestpyramid in i mitt bröst med
spetsen strax efter mitten och förrädiska botten
ytterst som en pansarbehå av sand.

behovet blir aldrig mindre,
shut of min ork
och jag lyckas inte till slutet med det oönskade ändå.

\"först då blev det varmt\"
och värme svik mig inte nåt mer
eskapader, erövringar och
slaget av envis värdelöshet.
ingen förstår är inre slagord

daska till mig för jag
ser en gul bil

och motorvägen ligger inte särskilt
glimrande. bussen närmar sig någon ände
och då blir det kallt igen.
filosofierna finns inte att plocka längre
och ursäkterna ligger kvar i sin ask av plysch.
kyssarna står gapande, det är dags
för ett slut but I don\'t feel alright.
please comfort me., och fler gula bilar kommer
att skådas precis som att jag kommer vakna någon mer dag trots utan stolthet (no pride)