..........

Mitt första minne i livet,

förser mig med skuldkänslor.

Jag är 3 år och sitter i en spjälsäng.

Operation av bråck, ok

U.a.

Men när jag får besök av er, mina kära,

händer det hemska !

Se vad han gör,

nya leksaken förstör.

- Vi sa ju att du skulle vara försiktig med planet, du precis fick.

- Men det var inte jag, som bröt sönder det !

Det var min kompis i sängen bredvid, som fick låna det en kort stund.

30 sek var det han fick låna det.

Sedan fick jag tillbaka det, trasigt

Jag kunde tydligen inte prata med, mina kära.

De trodde inte mig iallafall.

Vad hemskt att inte bli trodd.

Det är ett djupt jack man får i själen,

eller hur ?

Ett råd till er som inte ännu är födda.

Lita inte på vem som helst.