vi sitter i lunchrummet, dammiga blomatrapper står i fönsterkarmen och det vita, sneda IKEAköket har sorgekanter från otaliga smutsiga händer och i diskhon ligger travar av odiskade kaffemuggar och du säger att ja tyvärr, du var en av dem som fick gå och jag gör en voodoodocka av dig inuti och sticker stora vassa nålar i ditt hjärta medan jag lugnt nickar och säger att det är okej och jag förstår, men jag vill inte förstå ett jävla skit och nålarna i ditt hjärta blir stora och tjocka men jag tar dig i handen och nickar och ler lite innan vi skiljs åt och jag hoppas att du dör din jävel.