Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

\"betydelser\"


av citat är du kommen
av citat skall du åter varda

en blick fångar
en annan
formar ord
världen sådan jag
finner den

i min åtrå
äntrar jag scenen
blivande i betydelser

den sträva jordens gudomlighet

jag genomborrar
världen

en
avlägsen
stjärna
en apostrof i oändligheten

finns ingen betydelse

allt är stilla
och kärlek

 

 

 

 

 

copyright Ari Eskelinen 2007




Fri vers av arie
Läst 416 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-10-25 11:38



Bookmark and Share

  Myy VIP
Vackert! Ger mig en en nästan meditativ känsla.
Brukar fundera på det här med polariteter; svart-vitt, rätt- fel och sådant. Men har kommit fram till att allt förändras beroende på vilken vinkel man ser det ur. Det förändrar betydelserna rätt signifikant- och gör på något vis en \"betydelse\"- rätt betydelselös.
Det måste finnas något större, bortanför ramarna för vårt mänskliga tänkande.
Något stilla och kärlekfullt...

Tack för en underbar läsupplevelse!
2007-12-06

  Agnes B* Lörinczi
du äntrar scen här som abstraktionernas mästare, där allt överflödigt plockas bort, det personliga blir en viss generell egenskap som läsaren själv äger och världen här i denna kristaliserade tanken blir så liten i dess sttillhet och kärleken erövrar områden, tankar och hjärtan.

resignerat börjar du:
\"av citat är du kommen
av citat skall du åter varda\" som, för mig är den lilla människan, vilken som bäst kan vinna odödlighet genom sina ord

mittpartiet äntrar du scen, ödmjukt och opersonligt. du agerar, tolkal och ser världen och genom dina ord skulle kunna vara jag som agerade, tolkade och såg på världen på det sättet

och det mycket expresiva avslutet:
\"finns ingen betydelse

allt är stilla
och kärlek\"
där lyfts dikten, i mina ögon till en sorts gudomlig höjd, som är utanför den sk betydelsen, som enbart kan upplevas i stillhet vars främsta egenskap är kärlek.
2007-12-03

  Ulf Lagerholm
jag har ännu inte bekantat mig med
dina tidigare texter, men det här med
citatens dilemma är ju en viktig aspekt
att begrunda -

jag har ständiga samtal med mej själv
i denna fråga, och jag kan ganska ofta
bli duktigt trött på min oförmåga att
bryta mej ur mina egna citattecken, vilka
ju även kan vara runor över ett alltför
distanslöst förhållande till favoritför-
fattare och deras texter -

något i grunden nytt kan ingen åstad-
komma, det ligger i sakens natur, det
måste givas ett fundament en tradition
från vilket nyanser kan lyfta, och det är
just det som är origot -

det finns som alltid inga gena vägar -

ständiga samtal med det egna och
utbyte, konfrontation med världen
utanför huden, i någon slags koncen-
trerad öppenhet är väl den enda vägen
som kan leda framåt -

jag tror även att humorn och ett visst
mått av prestigelöshet är klädsamt
och nödvändigt för det perenna ny-
tänkandet -

ja de va teori de, en annan sak ä det
praktiska, men dä skiter vi i nu va?
2007-10-25
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie