har ni hört om hon, donnan, som
åkte pendeltåg varje natt?

hon som vandrade som en vålnad
mellan vagn efter vagn
smekte manliga passagerare
på orakade kinder, viskade sötsaker
i små vaxartade öron

har ni hört om männens plötsliga åtrå,
den som kom som ett brev på posten
eller som ett väntat sms

hur hon kunde se hur deras kön sakta svällde
hur deras uppspärrade ögon glänste
hur deras munnar öppnades
fukten därinne
tungors
lek

hur hon allt detta kunde se
innan hon svepte vidare till nästa vagn
lämnade efter sig feromoners längtan
doppande sitt heta sinne

i ödsliga själars famn

det hände att hon smekte 
trötta kvinnors bleka kinder
och hon fick alltid ett leende till svar

hon älskade dessa systrars mattglänsande ögon
hela den utstrålning de förmedlade

ja - hon älskade sina medsystrar
mer än hon älskade sina medbröder

för de lycksaligaste av männen
som reste sig upp och följde efter henne
ut på ödslig perrong i natten
i förort ödsligt grå

de fick sin njutning - jodå, det kan jag lova
det förvägrade hon dem aldrig när hon
magiskt sjönk ner på sina knän

men de fick även plikta med sina liv

så om någon saknar en man, ja - vilken som helst
som senast sågs på pendeln mot Märsta
då kanske ni just fått en ledtråd

eller kanske svaret?