Någonstans i min bindväv
bär jag på resterna av en man

vars psyke var likt
ett oberäkneligt monster

på en mor som säkerligen
ofta var fylld av skräck

på minnen av elever
som i salarna flög lite högre än förut

på patienter som på sjukhuset skrek
sig genom livets gastkramande natt

på sorg för en värld
som verkar sjunka i sin apati

och på ett hopp, en framtid
i en familj som växer sig stark

men säg vem eller vad
då jag nu denna dag fritt faller

bär på mig?