förlåtet ligger som ett ilsket varmt omslag
över mina stelnade tankar
hindrar bröstkorgen att nå försoning
med andningens rytm
iakttar rummets kyla genom hudens längtan
efter ordberöring som inte smärtar

förlåtet rentvår samvetskval
över oförlupna elakheter
tvättar blodet ur din mun
men förmår inte stanna tidens förutsägbarhet
som krossar illusioner
av ordberöring som inte smärtar

förlåtet kväver sjävberättigandet till
hatets närhet
fördömer ögonens envisa vattenfall
men i ljuset från andras ögon
skimmrar regnbågen 
bortom förnuftets gränsland
finns ordberöring som inte smärtar

vilar här...