Jag vill släppa tag om allting
sparka mig loss
känna mig fri
men du låter mig inte
men jag vet inte hur länge till
jag orkar andas
ensamluften
för jag har glömt bort
hur man lever utan någon vid ens sida
och jag är inte så säker på att jag lär mig igen


jag är beroende av sällskap
lider av seperationsångest för minsta lilla
men jag är så rädd att allt det bra
tas ifrån mig
när jag inte är där
och håller kvar det

men ingen förstår
ingen vet
ingen får veta

men jag har börjat läcka ut
mina känslor och behov
som jag verkligen inte får göra
för då förstörs allt igen
någon kommer innanför
och förstör
tills allt är borta

och varje gång jag ser mig själv i spegeln
undrar jag hur man missar att märka
hur glansiga mina ögon är
hur röda dom är efter all gråt
och sömnbrist

hur undviker man att se
att någon är döende?
eller blundar ni bara för verkligheten?