Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
nya tillstånd gamla vanor


nätter att tvivla




kanske var det hotellen,
de nakna väggarna

eller ditt hår
korpsvart
ihoptvinnat
med natten


när du
lekte med det, kära du
mellan fingertopparna

stal du alltid en bit av mig




kanske var det drogerna,
den ständigt
flytande
kroppen

eller sagorna
där jag skimrade

jag trodde på, föll för



alltid var det nåt med dig:
en rörelse
i tarmen
i livmodern

styvnaden
i dina bröstvårtor
fick mig alltid
ur balans

men under dina meningar
såg jag ditt språk

ditt språk
du vårdade så ömt




och så ditt leende
öra till öra

som dolde din agenda

blänkte till när tungan
letade sig neråt

du var oftast redan våt


och du var vacker
när du kom
när du gick
när du kom hårt




och du knyter ihop
dina händer nu

döljer skärsåren
det torkade blodet

ditt förflutna
ditt bagage

det som var jag



och månen är viktlös
som en pupill
guds egentliga öga
som betraktar dig
där du går på dina slarviga ben
där du ragglar fram

där du går hem med nån






och jag går ut inatt igen
levern sjunger
ögonen lyser

och jag ser alla änglar och grottmänniskor
deras fötter
som går i cirklar
som jagar sig själva

jag ser kvart i fem-drinkarna
som lämnas halvtomma
för att sexdriften
ska fungera

tar en taxi till en vän

till tröst
och vin


och jag knäpper upp
dina händer
i mitt huvud nu snart

och ser

den där flickan
jag en gång delade allt med

men nu bara förlusten









Fri vers av Robert W
Läst 788 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2007-11-10 11:40



Bookmark and Share


    Donna
...ett förtvinat ramaskri...urkraft som bänds in i skruvtvingsångest...avgrundsdjup längtanspoesi med saknadens vemodsgråt gömd i skuggan...du är så innerligt fängslande bra...
2007-12-03

  Roger VIP
Suveränt..
2007-11-16

  Anna Frölander
håller med Christer, det här är bra poesi. Du skriver både med styrka och med något skört, vacklande som liksom för mig som läsare med i dikten, in och ut ur diktjaget. Mörkret lägger sig, tätnar, framåt, minnen, en ständig återvändsgränd, nattens mörka armar håller om, sliter sönder. Jag fastnar för mycket här men det här vill jag verkligen lyfta ut, lysa med en spot på, låta blänka lite extra i strålkastarljuset:

/och jag går ut inatt igen
levern sjunger
ögonen lyser

och jag ser alla änglar och grottmänniskor
deras fötter
som går i cirklar
som jagar sig själva

jag ser kvart i fem-drinkarna
som lämnas halvtomma
för att sexdriften
ska fungera

tar en taxi till en vän/
2007-11-11

  Christer Eriksson
resan. dessa olika resor och jag tycker om att läsa dessa spår bort och tillbaka igen och det är på något sätt igenkänningsfaktor, man kan stoppa in sig själv i texten och språket är varken enkelt eller svårt utan har bara ett skönt flyt och man läser och vet fan inte om det blir det stora giftermålet eller uppbrottet på slutet.

\"och månen är viktlös
som en pupill
guds egentliga öga
som betraktar dig
där du går på dina slarviga ben
där du ragglar fram

där du går hem med nån\"

.. du blandar in små finesser och jag gillar verkligen denna form av poesi. det är söndag vad mer, fars dag. bra poesi helt enkelt..
2007-11-11

  Maria Zena Viklund
det här är så bra så jag kan inte läsa allt på en gång, bokmärker o läser igen! helt fantastiskt diktat!

\"eller ditt hår
korpsvart
ihoptvinnat
med natten\"

\"och månen är viktlös
som en pupill
guds egentliga öga
som betraktar dig
där du går på dina slarviga ben
där du ragglar fram\"
2007-11-11

  Liisa
en öppning som ett kärleksbrev
vandrar smygande smärtsamt fram
i en frustration mot ytan
mot omgivningen som stör saknaden
som man liksom känner så nära inpå sig.
2007-11-10

  Nina V A
Jag läser dig alltid om än ditt språk skiljer sig från mitt och visst, jag sällan lämnar synbara avtryck men det betyder inte att jag inte föds in i dina texter, ständigt kämpande i genombrytning av egna fosterhinnor, kanske jag svamlar men jag sväljer hela sjok likväl som jag författar långa meningar, utan punkt.
Det är sån fingertoppsberöring, ständigt! Bränner - så jävla rakt av!
2007-11-10

  Smultris
Men fan Robert, fan fan fan så jävla bra du är....

\"eller ditt hår
korpsvart
ihoptvinnat
med natten

när du
lekte med det, kära du
mellan fingertopparna

stal du alltid en bit av mig\"
2007-11-10

    ej medlem längre
gah. jag brukar ofta börja läsa dina dikter för att de är så bra skrivna. men ibland orkar jag inte läsa klart dem för att de är så sorgliga. sedan så känns ofta historierna avklippta. det känns som att man bara får reda på en liten del av något stort. menar inte det som något negativt, bara att du fångar mitt intresse och sen lämnar mig lite frustrerad. jag skulle tycka om att läsa en längre novell av dig.
2007-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W