Du går här tyst bredvid mig
Du säger inte mycket, men inget behövs säga
Vi gå på vägen den har aldrig vart så bra, som nu
Alla bilarna kör förbi, men jag kan inte höra dom
Jag kan inte sluta se på dig, kan inte sluta drömma
Jag vill våga göra något
Jag tittar på din hand som svingar fram vid min
Ska jag ta den?
Jag tvekar, jag vill ju hålla den, men kan inte ta tag
Nu är det för sent, för du har redan tagit min
Du håller mig i handen, jag känner min helt borta
Hur kan en enda människa gör så med mig
En enda person gör mig så glad, hur går det till?
Hur kan det kännas så bra att gå här med dig
Jo för att jag tycker om dig
Det är helt tyst och skönt
Vi sätter oss vid en väg kant, och bara tittar
Hur kan något så tråkigt, bli så roligt med dig
Du avbryter tystnaden och säger till mig:
Jag kan gå till världens ände med dig
Jag tittar på dig i dina ögon, jag ser att alla problem är borta
Jag ser att du inte är rädd längre
Du är helt säker och du vill inte släppa min hand
Vi sitter vid solnedgången, molnen är rosa och röda, som mina kinder
Jag undrar fortfarande, hur kan du alltid få mig att rodna?
Du ser på mig jag känner det, men jag vill inte titta
Jag vill inte visa mina ögon, blir så röd när jag ser dig
Du tar din arm över mig, kramar mig, så där härlig som bara du kan
Du tar din hand i min ficka, tar fram min Ipod, startar musiken högt
Sen reser du dig, du tar min hand och frågar om vänskaplig dans
Vi fjantar oss, mitt i solnedgång är borta från tankarna
Nu är det bara dig jag tänker på, underbart härligt
Nu går vi mot vårt obestämda mål
Men vi håller fast vid varandra och vi släpper inte
En gång upprepar du orden igen: jag kan gå till ände med dig
Jag säger inte mycket, men du förstår ändå allt jag vill
Du orkar inte gå så mycket mer men det fixar vi
Du rider på min rygg, vi flyger fram, du skrattar
Jag blir alldeles varm av ditt skratt
Hur kan jag ha sån tur att ha dig här hos mig just nu
Jag sätter ner dig vi står och tittar på varann
Vi har inte släppt varandras händer än
Jag kan gå till världens ände med dig, dom orden ekar i mitt huvud
Du knuffar till mig, jag tittar på dig, jaha på samma plats som jag var innan
På den gamla skolan, nu drömde jag visst igen, men jag är ändå med dig
Du tittar fundersamt på mig, jag skakar på huvudet, och säger:
Vi ska vara vänner till vi når världens ände
Du svarar: såklart vi ska
Bra vilken tur att världen är rund och det inte finns någon ände, säger jag
Du ler mot mig, och skrattar till. Så typiskt dig att säga så, säger du :)