Om sanden rinner neråt
betyder det att tiden går.
Det betyder att ännu en minut gått
sen jag fick se dig sist.
Ett timglas
ljuger aldrig.

För varje steg jag tar
saknas mig en hand
att hålla i.
För varje steg jag tar
blir handen min kallare,
och kallare.

Alla säger att det är
som att kasta en boll mot en vägg.
Bollen glider igenom luften,
träffar väggen,
och studsar tillbaka.
Men vad ska jag med bollen till
om väggen är så långt bort?

Tänk om sanden rann uppåt,
så hade min hand sluppit vara kall.
Tänk om tiden stod still,
så skulle aldrig du
behöva sova dig igenom dagarna,
bara för att ligga sömnlös om nätterna.

Jag kan inte heller sova,
den raspande känslan
av sand emot glas
håller mig vaken.

Sömn spelar ingen roll,
så länge jag får vara med dig.
Och nästa gång vi ses,
får du inte lov att säga,
att det var jag som råkade tappa
timglaset i golvet.