Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text om att våga älska. Författad i ett tillstånd och i en miljö när jag skulle beskriva ett stycke i mitt manusprojekt.


- stillaregnljud -


- Stillaregnljud -


nu är de två
vid sjökanten
där
fågelskuggor speglar sig i vattnet
där
färgrika löv faller och täcker sandbottnen

nu är de ensamma
med passion
och den där lidelsen
som föder medvilja att ge sig hän
åt dess sanna betydelse

nu är de där
i sagoriket
hemma hos paradiset som alla sa dem aldrig fanns
nu vet de att falskt inte är sant

nu är de framme
i en höstlig vackerhet
där
frigivna känslor kräver att älskas ut

.




Fri vers av Själabarn
Läst 244 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-14 17:40



Bookmark and Share


  Liisa
älskas ut.
det är vad du gör i ditt språk.
När jag läser dina ord
befinner jag mig i en höst. solen finns, men kvävs lite bakom moln. luften rå men skön. så skön som den bara kan vara en höstdag mitt på dagen, när jag är vid havet och fryser om händerna. när jag ser löv som vilar under ytan.

det är vackert det du skriver och utträngande. något vill ut liksom. det är något som ropar att det finns hopp om en slags frihet. fint. frihet på detta vis är fint.

jag vill läsa den åter....
2007-11-17

  Sländan
Tycker om massor! Så otroligt vackert skrivet!
2007-11-14

  livsdans
Så sant...paradis...i höstlig vackerhet!
2007-11-14
  > Nästa text
< Föregående

Själabarn
Själabarn