natten är kommen i drömd skog

vandraren famla i blindo

stigen försvann när sömnen dig tog

fjärran ljussken leder dig villo

plötsligt står du vid gläntans rand

vacklar som vid en avgrund

här är livet som nornorna band

stjärnorna glimma på himlarund



det står någon i cirkelns mitt

hon är dig vagt bekant

men du bär svart och hon bär vitt

vid din hälsning gör hon lika dant

att möta sig själv i stiglöst land

att se hon är som en älva

är en ynnest att minnas vid morgonrand

när vi misströsta i oss själva