Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vinter igen

mörkret faller tidigt
kylan biter mig lite lätt i läppen innan jag fått upp lypsylet ur fickan

snö faller sällan här nere
men ibland

och jag räknar snöflingorna
får dem i ansiktet
de smälter

och jag är i en annan tid
ett annat liv

(du var där med mig)

jag är där
här är det tomt

ochsnöflingornafinnsinteallsegentligen


de är bara spöken
som du
i mitt huvud

och i födelsedagspresent önskar jag mig

en kram
eller två

men spöken kan inte kramas
inte så att det känns i alla fall
och påhittade kramar ger jag inte mycket för
och mina önskningar brukar krossas som istappar mot marken
och jag brukar vakna ur mina drömmar och frysa

och du är någon annanstans
och har glömt att jag fyller år
och har glömt att jag finns

har jag glömt?




Fri vers av sophie på väg
Läst 238 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-15 23:46



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
En dikt som talar sitt eget alldeles tydliga språk till läsaren. Men jag förstår nog inte riktigt varför rad två är så lång...? Det känns snarare som om man vill utmärka sig, göra något oväntat som skribent, än som om det lyfter dikten. Jag skulle ha delat upp den raden i två:

kylan..... läppen
innan....fickan

Men jag kanske har missat något.

Annars tyckte jag om din dikt; den är medryckande!
2007-11-16
  > Nästa text
< Föregående

sophie på väg
sophie på väg