Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Luftiga löften.

 

 

ord är
det jag
hör i vinden
när ingen
annan hör
mig

 

ord är
Allah, Buddha
och Jesus
som dricker
kaffe där
uppe

 

ord är
munnens
sysselsättning
medan kroppen
reser

 

ord kan
forma
berättelser
sanna
eller osanna
som jag
köper
och läser upp

 

men sen
ser jag
dina staplande
steg mot världen
jag ser
en glimt av
hur du gör världen
den som
din tunga
förbannade
en gång
på ett
mjukt underlag

 

 

så här
ligger jag
hårt och obekvämt,
och funderar
på hur
mycket
av dom orden
du använde

 

igår

 


kommer
till användning

 

 

idag.

 

 

skriv
aldrig
en
kärleksdikt
till mig

 

igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

för jag är allt förutom ord

 

 

 

det är du

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 




Fri vers av fossie
Läst 477 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-11-16 02:14



Bookmark and Share


  Carlita
söta du. det är så skönt att landa i din poesi. den är som en svag vind som blåser från drömmande världar. o ändå så nära o verklig o.. så du! det är svårt att sätta fingret på vad som är kärnan i din poesi, för det är en slags rörelse. i dig i orden o överallt. o slutligen blir det en rörelse i mig, då jag berörs. ja, jag blir iaf helt till mig då du publicerar, du borde göra det oftare :) men man kan ju alltid sneaka sig tillbaks till din sida o dra djupa andetag bland dina språkliga konstverk

följande rader i denna är så så så bra

ord är
munnens
sysselsättning
medan kroppen
reser


ja, överhuvudtaget är du skicklig med orden o i vilken ton och i vilket följe de ska falla. vackert!
2007-11-16
  > Nästa text
< Föregående

fossie
fossie