november är klarblå och iskall
kommer ner längs kungsgatan förbi domkyrkan och
tar våra andetag i små moln uppuppupp
i hörnet vid seven eleven pressar den emot din jacka
tar tag i din halsduk och drar dig tätt intill den

november följer dig in i hennes port
välkomnar dig med ett iskallt leende och något varmt att dricka
november bjuder in dig med en känsla av apokalyps i bröstet
den tvingar dig att ligga nära henne
att leta efter värmen i hennes kropp
men puttar sen ut dig i något isande igen

november förvandlar ett regn till ett lätt snöfall
men gör varje steg halt livsfarligt
varje takås till en väntande bödel

den får dig att fundera över om värmen kan hålla i sig till våren
ifall känslan ni bär kan bära sig själv

november tvingar dig att ta ställning
bär dig över stelfrusna mötesplatser till ytor du försökt hålla dig borta från
november ser till att du tänker efter en gång extra

november lindar in dig i en falsk trygghet
viskar iskallt i ditt öra att elementen kan hålla kylan i hennes leende borta
att våren kommer släppa på kälen och ge dig lösenordet