han brukade alltså sitta på bänken vid busshållplatsen
den precis innan konsum, efter biblioteket
och när man tittade närmare var det alltid som om han flimrade till
som om det var ett glapp någonstans
och man kunde se hans pixlar

en del sa att han kommit från någon annan stans
en morgon när det var så kallt att fönsterrutorna skakade
när man andades på dem
att det hade varit knäpptyst den morgonen
att fåglarna suttit stilla på telefonledningarna
att mjölken varit slut i affären den eftermiddagen och tre dagar framåt
men att det nog inte alls hade med saken att göra

de sa att han alltid varit vithårig
att han kanske varit med i kriget, eller kärleken,
eller någonting annat som kan göra en gammal för tidigt
att han kanske jobbat på fabriken innan den las ner
att han kanske hade fru och barn någonstans, eller var på flykt från något fruktansvärt
att du skulle låta honom vara, låta honom sitta, låta honom vänta där på busshållplatsen

andra sa att han aldrig pratat med någon
att han bar sitt hjärta utanpå som om han försökte hitta någon annan som kunde bära det
och att det var därför han satt vid busshållplatsen
dag ut och dag in
och väntade på att bussen skulle komma

och att det inte skulle hjälpa att berätta för honom
att konsum slagit igen, biblioteket var nerlagt
att kriget var över och
att sista bussen redan gått