Det var som om du snubblade över en orealistisk tråd.
Jag såg dig falla.
Du låg med din uppskrapade kind mot gruset på marken.
Jag såg dig lida.

\" Varför är du så klantig?\"

Du reste dig aldrig upp efter den dagen.
Du började mögla.
Du lät likmaskarna äta upp dig.
Du ruttnade bort.

\" Varför kastar du in handuken efter bara några sekunder av matchen?\"

Men du försvann inte från verkligheten utan du dog i min dröm.
Du tog med dig din kropp.
Men du lämnade mig inte tomhänt.
Du lämnade ditt samvete kvar i mina händer.

\"Varför är du så feg som flyr?\"

Nu kollar du bara rakt fram.
Du ser mig inte vid sidan av.
Även ifall jag står framför dig så ser du mig inte.
Du kollar igenom mig.

\"Varför skaffar du inte glasögon?\"

Du kanske har tappat minnet.
Det har i alla fall jag.
Du kanske har glömt bort allt vad vi gjorde tillsammans.
Det har i alla fall ingen betydelse för mig längre.




\"Varför får du mig att ljuga\"?