Vad hade jag och välja på?
skulle jag stå här och vänta eller gå?
Vinden tog tag i min själ och flög iväg, men vad gjorde jag?
under månens sken, där stod jag, som ett fån, vilsen.

Dagens ljus börajde stiga bakom husen, natten var förbi.
Ett steg framåt, äntligen, jag hade gjort ett val, jag följer med.
Dagsländan lyfte med hjälp av sina lövtunna vingar och jag fick följa med, tack det kändes skönt.

Landbanan var lång, oändligt lång och jag ville inte kliva av,
ville hålla mig kvar en liten stund till, och en stund till, snälla.
Kraschen var oundviklig, jag var inte förberedd, jag hade ingen fallskärm.
Varför varnade ni inte mig? Hade jag vetat hade jag ju aldrig klivit ut på startbanan.

Flyg du lilla, flyg över hus och tak, men glöm aldrig att du en dag måste landa och då måste du vara förberedd. Du lilla, gör inte samma misstag som jag.

I love you!