du fann mig
mitt i drömmen
du satt där
i mitt hus
ditt namn
på mina väggar
din blick
på min hud

jag hade nästan glömt dig
när du nu klev in
så många långa år
så många andra minnen
men du slog dig ner
på soffan
i mitt skymningkök
ditt hår som guld
i ljusets sken
ditt varma leende

hur hittade du hit
hur fann du vägen
genom skogen
en stig så dold av skuggor
så många träd
har fallit där

när vi var barn
för länge sen
var stigen bred
och solbelyst
då bodde du vid havet
luften smakade salt
dina berg
så härligt lena
du lärde mig att klättra
att andas solsken
genom huden
vi simmade bland vågorna
fångade vattensalamandern

du lärde mig
ett annat sätt att se
men sedan dess
har många mörker fallit
utan vandring
västerut

du glömde också mig
så blev jag fast
på andra sidan skogen
långt bort från dig

men nu sitter du här
så lik men ändå
helt förändrad
guldet i ditt hår har mörknat
tonen i ditt öga djupnat
rösten väver andra melodier
och du ser på mig
med andra blickar