Inte med all välvilja

i världen

kunde jag förmå mig
att lyfta på stenen

motvilja och fasa
hindrade mig

men - det var då..

NU lyfter jag på stenen
med nyfikenhet, i ren glädje

jag ropar till av befriad lycka
- Jaaaa!

när allt det som gömt sig
därinunder

(i mörker och möglig fukt)

äntligen
får kräla fram

förvirrade
nymornade
mjuka
äkta

för att helas

för att njuta 
sin närvaro

sin tillvaro;

i Mitt livs Dagsljus