Jag sitter och smuttar på avslagen julmust, läser i en gammal citatbok och tänker på gamla tider
Tiden innan alla begär blev till plågsamma måsten och elaka demoner inuti mig
Jag minns de gånger vi satt och spelade Dr Mario på 8-bit hela dagarna och nätterna tills kvinnofängelset började på fyran
Och när räven kom och hälsade på och vi alla blev lite nervösa med oro i blicken
Det var fulsnygg musik på stereon och ”stora tankar i lilla berg- och dalbanan” och jag bodde i den gamla kiosken
Det var på den tiden vi upptäckte Pink Floyd på allvar och livet blev lite vackrare
Och vi brukade vara på Berget och spela musik för träden och alla dolda djur och väsen
Vi åt mackor med ljummen ost och skrattade åt att livet faktiskt var ganska okej
Vi var sånna där bra män med tåstrumpor och följde med på turer i ”Raggazonen” som hade en topphastighet på 42km/h
Jag har tänkt mycket på den tiden, och jag har tänkt mycket på Barfotabarnet
Den vackra vännen som försvann, den vän som jag har saknat mest under åren
Men du vet, ”The Flame Still Burns” och jag vill möta Barfotabarnet igen