Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skadskjuten

Som ett skadat djur ligger du nu ensam med blanka rädda ögon. Dina önskningar är mörka och trasiga, med ena foten i graven hoppas du att snart finns även den andra där så de kan slå följe på stigen ut ur detta helvete. Ett helvete du själv byggt upp bakom en mur du trodde skulle skydda dig från världen. Sanningen är att muren har många svaga länkar som lätt bryts så att dina hemligheter och lögner visas för de du hoppats aldrig skulle få veta hur det ser ut innanför. Din hemlighet som du så gärna vill ska vara en hemlighet är egentligen något de redan vet, något de oroas över, något de hoppas du ska kunna ta dig ur. Kanske tror de på de gamla orden att ensam är stark. Du om någon vet att ensam är inte stark, bara ensam. Samtidigt kan de inte hjälpa dig nu. Det är för sent, bara du kan hjälpa dig själv. Tankar virvlar i ditt huvud och du önskar att allt ska ta slut, att du får försvinna från universum så att du kan sova utan marritter och slippa hånas av Herr Mörker som så noga passar på dig. Nästan osynlig bland alla dunkla, stinkade tankar kommer det en flämtade låga. En låga så liten och ynklig att du nästan missar den när den blinkar till. När du ser den så förstår du, att det finns en annan stig. Den är krokigare och svårare att vandra på. Men du lyfter din fot ur graven och börjar försiktigt vandra på den okända stigen. En stig fylld av hopp, rädsla och en framtid du överlever.









Prosa av DarkSideMoon
Läst 165 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-08-21 00:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

DarkSideMoon
DarkSideMoon