Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barndomens Vårar

Jag minns när jag var sju
och Våren nalkades vår stad
jag minns hur luften kändes
och gjorde mig så glad
Hur mamma äntligt sa
– du får ta av dig strumporna –
då visste jag att Våren
skulle komma till vår stad

Så väl jag minns hur kjolkant
smekte nakna barnaben
en känsla utav frihet
av luft så ljum och len
Och tussilago blommade
– kom, plocka mig - de bad
då visste jag att Våren
knackat på till våran stad

Jag minns när mamma dukade
åt far på vår balkong
när han kom hem från jobbet
vid femtiden nå’n gång
Då fick han inte störas
han åt med stort behag
så visste jag att Våren
snart var framme till vår stad

Sen minns jag inget annat
än att alla fick va’ med
i lekarna på gården
där kulspel gjort entré
Vi hoppar rep och hage
och bollar varje dag
för så gör flickorna när Våren
har visat sig i sta´n!

Och cyklarna kom fram till sist
från mörka, trånga ställen
och ut det bar på äventyr
till mossigt gröna fällen
Men stigen ledde oss med fart
till närmsta sjö och bad
då visste jag att Sommaren
just anlänt till vår stad




Fri vers av Siggesdotter
Läst 432 gånger
Publicerad 2005-05-09 14:37



Bookmark and Share


    carimba
fin rytn i dikten och en underbar definition på barnets sommar. Tänk att de regnade aldrig när jag var liten heller... tycker synd om nutidens barn:))
2005-05-09

    ej medlem längre
Vilket underbar minnesdikt, flyter på så bra!
2005-05-09
  > Nästa text
< Föregående

Siggesdotter
Siggesdotter