Fingrarna trummandes längs bordet

och spända blickar som gräver sig fram genom den tunna luften som i sin tur

kommer brista vilken sekund som helst.

Håll andan kära flicka, så att det inte blir du som spräcker den.

Räkna till tio, tjugo, hundra eller tusen, räkna får, grisar eller kor, gör som du vill!


Men håll andan kära flicka.


Låt dina andetag spela trumpet så att det skriker i ditt öra.

Så att du påminns varje gång du tar ett andetag.

Låt dina naglar rispa ärr i bordet för varge gång du andas ut koldioxidet.

Bordet kommer snart falla isär.

Snälla,

lilla,

söta,

rara,

kära

flicka.

Vi vill inte andas in den luft du andas ut.

Vi kvävs.

Vi blir sjuka.

Vi dör.


Fimpa cigaretten, tösen!