i tiotusengraders kyla lever jag fortfarande
antagligen inte på grund av mig själv
och ultimatumet ligger så vackert i min hand

(tills det faller ihop och dör)

jag vet inte vem jag är
inte vart jag är eller vart jag tog vägen

och med ett hungrande hjärta
går jag där nu
med likblek hy
och ett hår som blöder


(det är nog det enda färgstarka på mig)


långa meningar som gör ingen mening alls
jag har inte tappat Frida
jag har tappat mig själv

tyngden av ett samvete
som väger mer än bly
hittar mig sammetslent under sängen

och med hjärtan som aldrig hamnar mer än på papper
kvittar det hur många nätter jag än upprepar ditt namn
det är mig själv jag ska ge dig
för att du ska ge mig det jag vill ha





dig

och jag samlar dina andetag
som luktar sommar och vinter
påsammagång

och fingertoppskänslan du gav mig
ge mig den igen
mest för att allting har blivit ingenting


det är jag och mitt liv
men jag skulle gärna ge dig alltihopa

(men allt jag kan ge är en flicka utan framtid som är skör som en tråd och jag hoppas du nöjer dig med det bara för ett tag för det kommer nog mer sedan ska du se)






och det är med dig
som mina läppar glittrar stjärnglans igen
och jag vill så gärna glittra