Jag är rädd för livet jag lever
rädd för det som vart
rädd för att blicka framåt
rädd för vitt och svart

Orken har tagit slut
det var så länge sedan
precis som viljan
att kämpa för den här ledan

Hopp och mening
lyser så svaga
mitt hjärta är trasigt
det går inte att laga

Det känns som att det enda
som håller mig kvar
är att mina älskade ska slippa förlora
det lilla av mig dom har

Det viktigaste för dom
är att jag ska må bra igen
igen? kan inte minnas
det måste vara länge sen

Jag vill inte släppa taget
men varje andetag plågar
jag är rädd för vad som ska hända
den dagen som jag vågar...