vandrar du kurar evig skymning 

fingrar på solkig snuttefilt

motar din fasa för livet

din avsky för enkla sanningar

du hatar de som vågar

föraktar de som speglar

dig själv 

och dina patetiska tillkortakommanden

du traskar åt samma håll

i snävare cirklar för varje dag

tills du blir stående på en och samma plats

dina ben trampar som förtvinade trumpinnar

hela din kropp skakar i spastiska konvulsioner

när du slutligen stannar till så är du död

och jag har misslyckats med att rädda dig