En flicka springer mot det öppna havet

Den ljumma luften smeker hennes bara armar och ben,

De blå ögonen kisar mot solen

vinden leker i hennes långa hår och

fötterna gör nätta avtryck i sanden som för ett ögonblick speglar

hennes färd


Där i den glittrande horisonten, vilar hennes ögon ,

Havet ,, som känner hennes innersta,,



Solen reflekterar hennes genomträngande, varma tårar,

Här är dom vackra,,

Vinden är den som räcker ut sin hand och tröstar,,



Så fullkomligt,,


Utan att tänka en tanke är förståelsen total..


Här är allting helt klart, likt vattnet som sköljer över hennes bara fötter,

likt brisens sång mellan vassen, allt likt den ömmaste beröring ,,




Jag är en liten flicka igen,, jag har sprungit hit helt själv, utan tillåtelse,,


Men långt bort hör jag ropet efter mej,, tillräckligt svagt för att bli för starkt!


Snälla, ropa mej inte tillbaka !!

,,

låt mej få stanna här,,,,